De satt tillsammans på bänken i en park. Helt plötsligt började det regna. De gömde sig under taket av en gammal övergiven byggnad. Det började hällregna...Han frågade om hon ville gå hem men hon skakade på huvudet. Hon ville ju inte bli blöt. Han tog hennes hand och drog ut i regnet. Hon skrek att hon hatade honom. Han ställde sig framför henne och frågade med en osäker röst: "Hatar du mig på rkt?" Hon log fint och sa att det bara var ett skämt. De skrattade högt men när hon såg på sina genomblöta converse fylldes hennes ansikte med tårar. Han frågade : " Varför gråter du? " Hon svarade: " Jag kommer ihåg när min en kille gjorde slut med mig....i regnet....Han kramade om henne tog på sina armar och bar under skydd. Där viskade han : "Jag kommer aldrig lämna dig" Hon kände sig trygg.

Kommer du ihåg dessa små hjärtan med ditt namn i slutet av mattehäftet??? Glöm dem. Nu är de borta.

Det här är min historia, mina blyertspennor. Va snäll och stick med dina tuschpennor !

Att gå tillbaka till de dagar då det värsta hotet var, " Jag ska säga d till min mamma" ;P

Hon började glädjas åt det lilla. Även det faktum att hon målade naglarna brunt fastän hon hatade den färgen....

Hon drömde om den snygga killen som gick in i hennes rum och tog henne till ett okänt land. ;)